På morgonen då vi åkte hemifrån låg dimman tät över vägen, det skulle ta en timme att ta oss till själva tävlingen. Det är rätt skönt att bara dega på väg till tävlingarna så tidigt på morgonen, det är inte som om man vaknar förrän om ett par timmar framåt ändå ;). Vi åkte till Surahammar vilket var ett väldigt lustigt namn enligt mig. "Välkommen till surahammar." Sura hammar. hehehe, det är den sortens humor jag har på morgonen.
Ja, så bortsett från sura hammar och en lagom enerverande GPS röst i slutändan av våran resa,(det är sjukt att de kan låta så irriterande!) så anlände vi i lagom tid till tävlingen.
Tävligen bestod av två sträckor som skulle köras tre respektive två gånger. Första sträckan var en folkracebana och kördes två varv. Andra sträckan var en skogssträcka. Så det blev till att köra lite fram och tillbaka. Molnen såg lite tunga ut så det befarades regn, vilket inte var så önskat då 1 sträckan höll delar med asfalt. Lätt regn fick vi i vilket fall som helst men inga skyskurar föll under dagen. Som ovannämnda påstående så kördes den här banan två varv, vilket för mig var lite annorlunda. Efter att ha gått banan kunde man påstå att som andra banor innehöll även denna en del knepiga svängar. Mest anmärkningsvärt var kanske de två stora krönen på banan, en backe som kallades något i stil med "stora

berget" var en av de brantaste backar jag sett på en sträcka. Vilket i sig kanske inte säger så mycket, men lita på mig, den fick inte sitt namn för ingenting.
Det var en kul bana att hänga med på, det gick inte för sakta och den var intressant, inte nog med att man även fick revansch direkt om man tyckte att man åkte dåligt första varvet. Man kunde alltid ta igen det på det andra. Vi körde på bra tyckte vi och fiskade upp roadbooken för att ta oss till den andra sträckan.
Jag brukar inte vara den bästa på att läsa roadbook... helt ärligt och okej det kan anses vara det enklaste någonsin, men jag är lite för sakta i början =). Men just idag satt allt som det skulle. Fast på förarsammanträdet tyckte jag mig höra något om ett färgfel på en utav skyltarna i roadbook, kanske inget man direkt har i huvudet efter sträckan... men precis då vi satt och talade om skyltar och att det var lätt att köra fel så höll vi på att passera den. Jag hann läsa hälften av skylten innan vi var inne på vägen. Haha, så går det när man kollar efter blåa skyltar då den var gul. Rätt kom vi i alla fall.
Skogssträckan. Alla som körde den här lär ha kommit ihåg första omgången. Hur man hade hittat den där vägen är bortom mig. En djävligt kul sträcka som inte slutade att förvåna en. Jag kunde knappt se vart den böjde sig förrän i svängen och böjde sig gjorde den, inte lite

heller! Kroksvängar i varje kurva som på andra sträckor kom i fåtalet var här en majoritet. Sträckan var inte bara fylld med en massa monstersvängar utan även ett halvt ton sten vid vägkanten. Som helt ärligt inte blev oss främmande i slutet av sträckan. Vi kom fort in i en kurva som visade sig vara ett praktexemplar av en "gamböj" och det gick mer eller mindre rakt fram för oss över ett gäng stenar. Jag såg busken som var i diket närma sig då vi körde upp där. Det var ingen voltning eller något men det är sjukt då man är fullt medveten om vad som händer men kan inte röra en muskel för att förhindra dess inträffande. Du vet att du kommer att träffa busken innan det händer, sen sitter du bara med och ser när det händer. Det var rätt kul. Läskigt skulle jag spara till en annan gång. Det kanske är lite utav det sjuka i det, när man inte skadas av det så är det häftigt. Vi var långt ifrån olycka och det är inget som jag skulle vilja vara med om. Men vi hade tur som inte fastnade. En fotograf gav oss tummen upp på väg vidare. Jag kommer inte ihåg om vi gjorde samma gest tillbaka eller om jag bara tänkte på att göra den, men jag antar att någons dag hade blivit lite bättre.
Vad kan man säga, stenarna gav oss några små repor och någon buckla på fälgen, pappa hade satsat på punktering redan efter streckan men det klarade vi oss undan. Banan omgång 2. I kön till starten kändes det som om en viss sträcka hade blivit utklassad i

form av rallystatus. Banan hade inget att sätta upp mot SS2. Andra sträckan hade totalt lyst bort banan, det fanns knappt en skugga kvar av den. Det var en kul bana fast det blev mer att den kördes för att komma till den andra sträckan. Man gjorde det mesta av den och drog vidare. Det var i alla fall känslan jag hade. Den här gången runt missades några växlar och vi kom in lite småbittra i mål. Sista åket på 'SS2' och det var fullt ös. Lite nödbromsningar kom med, men "gamböjen" klarades. Vi förbättrade oss i förhållande till första 'omgången' med 6.3 sek. Jäkligt kul.
I väntan på sista åket tittade solen fram, gav lite hopp om en torr bana, trevligt. Man kunde märka att marken hade torkat lite då större dammoln uppenbarade sig. Att käka Alhgrens bilar på en rallytävling var ganska passande då jag tänker på det i efterhand, gott var det i vilket fall som helst. Sista omgången, lite sugna på att ta igen för de förlorade växlarna. Vi sladdade en del, hade kul. Jag tror att vi släppte lite på hur man trodde att man skulle köra och körde istället... roligaste omgången på den sträckan. Det var en skön dag trots taskigt väder och jag ångrar inte att jag spenderade min tid där. På listorna kom vi fyra och vi får grattulera Gerhard som kom trea! Grattis!